Det finns alltid ett val

men det är inte det samma som valfrihet. 


Jag är fullt och fast övertygad om att allt vi gör här i livet handlar om val. Varje steg, litet eller stort, vi tar i livet handlar om ett val. Att dessa val ibland är "klassiska" kopplat till t.ex vårt kön, vår etnicitet, vår familjerelation osv är normer. Normer som vi är uppväxta med, normer på vad som förväntas av oss i vissa situationer. Vi har inför varje val vi gör en möjlighet att välja annorlunda, men då möts vi kanske av konsekvenser av det valet. Konsekvenser som vi måste vara beredda på att ta. Här kommer ännu fler val in- är vi beredda att ta konsekvenserna av valet? Är vi beredda att stå för det val vi gjort? Är vi beredda på att "gå emot" de normer som finns kopplade till vårt val?

Sjukdomar är aldrig något vi väljer. Det är något vi diagnostiseras med. Men det kan finnas val innan sjukdomen bryter ut. Det är såklart svårt att vara medveten om dem innan sjukdomen, men valen kan finnas. Båda mina föräldrar har varit sjukskrivna för utbrändhet. Jag är övertygad om att vissa saker kunde gjorts annorlunda och att de då sluppit bränna ut sig, men nu skedde det och de lever alltid med minnet av hur det var. Jag hoppas ju att jag lär mig av deras misstag/orsaker. Jag tycker ju att jag är förståndig som ser orsakerna och jag tror att jag kan undvika samma sak själv genom att göra val som passar mig, men jag är rädd. Rädd för att det inte fungerar så. Rädd för vad framtiden kan komma att motbevisa. Tack vare att mitt höga blodtryck upptäcktes så har jag kunnat förlika mig med många av de val som kan leda till utbrändhet. Jag stressar inte. Och om jag stressar så känner jag av det tydligare än förr, och kan därför varva ned i tid. Det tror jag har gett mig en stabil grund att stå på. Sedan kommer jag, om det är ekonomiskt möjligt (annars gör jag det ekonomiskt möjligt- ett val) nog inte att jobba heltid, om jag inte känner att jag klarar av det! Men det får jag fundera vidare på när det är dags för arbete. Nu är jag student, och det är nog så stressande alltid! (nej, jag är inte ironisk. Det är påfrestande att vara student)

Så, visst tror jag på att vi alltid har ett val, men vi är i mångt och mycket bundna till de normer inom vilka vi lever och är uppfostrade och för att ifrågasätta dessa normer, eller gå emot dem, krävs självkänsla, självförtroende och en hel del vilja, vilket inte kommer av sig självt.

För min egen del så har jag nu, pga allt jag läst, pga att jag mognat, kunnat se hur de val jag gjort varit knutna till min uppväxt, mina normer och jag sitter ibland och funderar på varför jag inte tog mod till mig och förändrade- valde en annan väg- men normerna talar sitt tydliga språk. Men viktigast tycker jag det är att jag lyckats tränga igenom denna fasad av normer. Jag ser att vi påverkas, att jag påverkas, och jag ser hur det skapar mig till människa. En människa jag inte alltid är överrens med, men jag är ändå glad över att jag ser mönstret. Det finns många människor som inte gör det, dem tycker jag synd om.