Harmoniska föräldrar ger harmoniska barn- om min uppväxt omgiven av naturens läckerheter

I helgen fick jag massa tid att umgås med familjen. Hela familjen. Fantastiskt härligt. Efter lite öl och god torr cider på en pub i Göteborg började nostalgin flöda och vi började prata om vår uppväxt, om vår barndom. Jag och min syster är överrens om att vår barndom var väldigt harmonisk (lillbrodern hade nog gått då för att kurrera sin förkylning). Mina föräldrars liv tillsammans började från "scratch" som talesättet går. Deras liv tillsammans startade på noll och att leva i nuet. Vad de hade var en stakt kärlek till varandra, som håller än, 27 år senare. När vi var små hade de inte mycket pengar och de studerade även i omgångar. Med tre barn från 0-8 år är det ett projekt. Livet var trots allt väldigt harmoniskt. Livet har varit rikt, på kärlek, på tid tillsammans. Kvantitets- som kvalitetstid. Vi var lyckliga. Mamma och pappa säger att de var lyckliga. Vi kom alltså in på samtalsämnet då min syster ställde frågan "Var ni lyckliga, trots bristen på pengar?" och deras tydliga svar var "Ja". Jag är övertygad om att detta har format oss. Lyckliga och harmoniska föräldrar ger lyckliga och harmoniska barn. 

Malin på "landet" ett år gammal

Vi bodde i huset som farmor och farfar bodde i. De behövde mindre när deras barn flyttat ut och vi behövde större. Kanondeal. Huset hade trädgård och låg vid foten av ett gigantigkt berg (gigantiskt i en sexårings perspektiv, således en liten kulle idag). Det kom sig således, brist på pengar och med stor trädgård, att vi började leva väldigt ekologiskt. Vi odlade mycket själva. Om inte på vår tomt så hos en bonde där vi hyrde in oss och där även farmor och farfar hade land. Eller "landet" som vi sa. Inte landet som i "ute på vischan" utan landet som i "landet där vi odlade". Där odlades både potatis, morötter och hallon i större mängd. På tomten hade vi mycket bär, vindruvor, fruktträd, blommor och tillslut hönor-vilka gav både färska ägg och kött. När vi blev lite äldre i ca tio årsåldern började ett vi och gäng familjevänner föda upp grisar hos en bonde. Grisar som vi "ägde" hela eller delar av och när det var dags slaktades de. Själva, av bonden och föräldrarna. Köttet hängde sedan til sig. I vårat garage. Trots mammas och pappas försök att hindra oss från att gå in där hände det ju att vi stötte på grisar som tömdes på blod där. Det är inga skräckbilder jag har av slakt och kött, men vi var såklart inte med, däremot har jag alltid varit medveten om att kött kommer från djur. Och vi fick absolut inte döpa grisarna. Det skulle bli för personligt då, med tanke på att de skulle hamna på vår tallrik. Men nog om köttet.

Malin och lillasyster på "landet" fem och två år

Vi sprang runt i potatislandet, mellan hallonbuskarna som var dubbelt så höga som de fyraåriga barnen, plockade vindruvor när vi kände för det, tog med färska äpplen till skolan och åt eget äpplemos resten av året. Vi gick upp i backen intill vårat hus och fajtades med de taggiga björnbärsbuskarna, men det gav oss björnbärssylt att ha på filen. Vi åkte ut i skogen och plockade svamp och vi seglade ut till holmarna där vi plockade musslor och stenar.

Mamma och pappa köpte inte moderniteter som Xbox (eller vad de nu hetter för 15 år sen, PS?). Vi hade inte parabol och således inte en massa onödiga program och det dröjde innan de köpte dator. Men tillslut behövde de en till pappas pluggande (och sedan mammas). Den datorn slutade fungea dagar efter mammas C-uppsats lämnats in. Tur kallas det. Vi var ofta på biblioteket där vi lånade hem böcker och läste tillsammans. Jag minns forftarande hur mamma hade svårt att läsa högt för oss ur Bert-böckerna för hon skrattade så.

Barndomen förändrades en del när vi blev tonåringar och flyttade till "staden", ja, det var en stad i förhållande till hur vi bott. På en ö med drygt 1000 invånare till en stad med 14 000 invånare. Vi får ju icke heller förglömma att mammas och papaps välstånd ökade i takt med att de börjat jobba och det faktum att de nu hade äldre barn och ville satsa lite mer på "karriären" påverkade valet av flytt. Dessutom trivdes vi inte på "ön". Men tonårstiden var harmonisk den med, men med tonåren kommer mycket problem och lillbror hade en svår tid i skolan när vi flyttat. Han fick inte ta del av riktigt samma harmoniska barndom för han började förskolan i "staden" när vi flyttade och var bara fem år. Men våra harmoniska föräldrar har format oss. Och deras förmåga att stå bakom oss barn i allt. Det har många gånger varit de som fått oss att kämpa vidare. De har aldrig tvivlat på oss. Någonsin. 

På ett sätt vill jag ge våra barn denna barndom. Denna harmoniska uppväxt. Men jag vill även ge dem den storstadspuls jag aldrig fick uppleva som barn. Antagligen blir det en blandning de första åren. Sedan är jag övertygad om att vi hamnar i ett hus med stor trädgård intill ett litet samhälle. Det är så vi är uppväxta. Oavsett vart vi bor kommer jag ge 110 procent på att få ett harmoniskt liv. Och om vi bor kvar i sorstaden, har vi både mor- och farföräldrar som bor lantligt med stora trädgårdar. Jag vill ge våra barn en del av det liv jag haft!