Feminister hatar män och män hatar feminister

Det finns ingen anlednig att tro att den ena är förmer än den andra. Men diskussionerna har stannat. Stoppat. Fastnat. Vi har hamnat i en disukssion där alla feminister sägs hata män och där männen i sin tur sägs hata feministerna. Hur skall detta utveckla världen?

Män är per definition inte överordnad kvinnor. Feminister hatar per definition inte män. Feminister ser att det finns en partriarkal överordning som måste ifrågasättas. Detta innebär inte per definition inte att de hatar män. Männen ifrågasätter feministerna och menar på att de också är utsatta. Det är ju precis detta det handlar om. Alla är utsatta för en överordning de inte själva kan styra över- partriarkat. Det är endast tillsammans detta kan motverkas, och det görs inte genom att vi går runt och hatar olika definitioner av människor.

Istället för att män sitter i bloggarnas kommentarsfält och klagar på att de också är utsatta, kan de väl agera? Skriv om det i din blogg- utan att hänga ut feminister eller andra -ister. Det vinner ingen på i längden. Agera, om ni nu känner er så åsidosatta i diskussionen.

Feminister behöver lära sig att diskutera mer öppet och inte bara se kvinnans underodnade roll i samhället. Män är utsatta för samma ideal som kvinnan, bara det att i könsmaktordningen står männen högst. Det betyder inte att de gör det i andra avseenden- etniska, sexuella, nationalistiska, åldersrelaterade. Visst, om ni vill klaga på den vita, heternosexuella, svenska (europeiska- västerländska), femtioåriga mannens överhet, så gör det. Men använd då dess definitionsenliga namn- heteronormativitet (i den bemärkelse jag fått lära mig ordet, av universitetslärare, står det för ovan nämnda definition- nämligen den vita enicitetens heterosexuella västerländska medelåldersman. Denna definition har inte kunnat verifieras genom sökningar i googles förråd, då endast definitionen "heterosexualitet som norm" dyker upp). Titta till exempel på etniskt ickesvenska eller ickeuropeiska (ickevästerländska) homosexuella unga män, de är precis lika utsatta för partriarkala överheter som en kvinna, i den enda kvinnliga definitionen. Även kvinnor kan nämligen detas upp efter heteronormen!

Det tråkiga i hela heteronormsdilemmat är att kvinnan alltid hamnar sist, en ickesvensk eller ickeeuropeisk (ickevästerländsk) homosexuell ung kvinna är underställd en ickesvensk eller ickesuropeisk (ickevästerländsk) homosexuell ung man. Så visst är könsmaktsordningen ett problem, men inte det enda problemet. 


Istället för att klaga på den andra parten, se din egen roll i din närhet. Se din del i samhället som viktig och agera för den!