Under den fristående kurs jag läste i våras var vi ganska jämfördelade män och kvinnor. Jag hördes, jag syntes. Jag tyckte och tänkte när det var läge. Jag skrev en jävligt bra uppsats som fick stående obvationer av män samt kvinnor. Den manliga examinatorn öste beröm över min prestation. Männen, killarna- de få som vågade säga något under seminariet- gillade det jag skrivit. Och för er som inte skrivit uppsatser, de är fulla av tyckanden, tänkanden och ställningstaganden.
Därför blir jag upprörd när det dras en generell linje över alla kvinnor. Vi är åsiktshämmade, vi hörs sämre, vi upplevs rabiata när vi tycker något. Ja, det kanske vi gör- Av andra kvinnor. Som sagt, vi är TVÅ kön (ja, för det mesta) och det går inte att vara objektiv i sitt tyckande. Jag tror inte på att kvinnor hörs sämre än män. Det är en företällning, och går man in med den föreställningen, ja då blir den sann. Det är fakta. Att bloggare i allmänhet och bloggerskor i synnerhet är dåliga på att kritisera, tycka till- som påstås i heta diskussioner, tror jag beror på något annat fenomen. Inte att de är kvinnor. Att det är ett problem med åsiktsfrånvaro, det förstår jag och det köper jag. Det beror dock inte på att de är kvinnor.
Cissi Wallin och Natashja Blomberg aka Lady Dahmer diskuterade detta idag på Radio 1, därav mitt inlägg. En diskussion på twitter följde. Även om jag inte är så haj på det där med twitter än, så försökte jag och Natashja läste mitt inlägg. I radio. Inför massa lyssnare!
Natashja- Det här är en klassiker, fast det är jättehärligt att hon upplever det såhär.
Natsahja-
Det där märker jag. Det är en sådan där kommentar som jag får väldigt ofta. Det är jättebra att man på något sätt inte upplever att man är särbehandlad som kvinna eller så, men det är väldigt enkelt att vi utifrån våra föreställningar också uppfattar det som så "Nej men vaddå, jag får ju säga som jag vill, men " och att man då och här någon stans tar Cissi över diskussionen med något jag inte lyckas fatta. Sedan måste diskussionen ta slut för sändningstiden är över. Jag svarar på twitter, men har ej fått respons!
Är det bara jag, eller lät det inte väldigt nedlåtande? Du tror att du hörs. Du upplever att du hörs, men det gör du egentligen inte... Hur skall jag i så fall framföra en åsikt? Vad skall jag göra för att höras om jag bara hela tiden tror att jag hörs, om jag inte upplever mig som särbehandlad? För det gör jag inte. Jag upplever vaken mig själv eller andra åsiktsstarka kvinnor som särbehandlade för att de tror att de hörs. Jag Vet att de hörs. Natashja, Du hörs ju själv. Tror du inte att du gör det? Upplever du inte att du hörs?
Förklara gärna för mig hur du tänkte! Jag är intresserad och nyfiken! I grunden måste vi ju tro på att vi är värda att höras, synas, tycka och tänka. Annars kommer vi ju ingenstans...
Lyssna på diskussionen här, eller följ den på Twitter #radioett. Ganska död än så länge, eller så har jag missat hur man gör...
14 kommentarer:
Tycker också det var nedlåtande. Typ "Va bra att du känner att du blir lyssnad på, men du känner nog fel". EH, ok? LD har inte monopol på att tolka omgivningen/sociala situationer och är inte allvetandes gällande detta ämne. Kanske gömmer hon bort det ibland :o)
Klassisk härskarteknik. "Du bara TROR att du vet, men du VET inte". Argument som ofta används då ens åsikter inte passar in i tesen. Vad har du för Twitter?
Men precis. Tack båda två. Jag är dock inte kritisk mot LD. Jag vill bara veta vad hon menade. Hon blev ju ganska drastiskt avklippt av Cissi. Synd att inte mer tid ängades åt Twitter.
Men det blev ju liksom lite motsättande mot henne själv. Kvinnor bara TROR att de vet, men de VET egentligen inte. Precis som du skrev Katja. Jag inte bara tror. Jag vet att jag kan. Det har jag 270 högskolepoäng som visar ;-) Ska fixa twitterknapp. Men så länge; Nilam_intoto är mitt nick där med.
Jag är kluven till ditt inlägg eftersom jag oxå är en individ som är välutbildad och har åsikter, men som ibland befunnit mig i sammanhang där det inte spelat någon roll. Bara det faktum att jag varit kvinna har gjort mina kunskaper mindre värda.
Jag tycker det är fantastiskt att du har varit i sammanhang där du fått vara en individ och där din åsikt räknats. Det är det som är det eftersträvansvärda, och de är de sammanhangen vi borde ha som förebild för alla andra organisationer och sammanhang. Frågan är väl hur vi får andra sammanhang att omskapas till de som du beskriver. Där tycker jag diskussionen borde vara. Vad skiljer dina sammanhang från till exempel mina?
Om du vill veta om min bakgrund och mina sammanhang kan du antingen läsa mina inlägg om feminism, eller leta reda på de tre som heter "Arg", "Argare" och "Argast"... De tre sistnämnda är det som senast hänt mig där mina kunskaper i princip negligerats till fördel för en man.
Jag vill absolut inte påstå att din känsla av att respekteras och av att få höras och tycka minst lika mycket som motsatt kön inte stämmer, däremot har jag själv ytterst sällan fått uppleva det, och det kan vara ur det som radioprogrammet kommenterade som de gjorde. Det du upplever är nog, sorgligt nog, fortfarande rät ovanligt.
Men det innebär ju att de tillfällen där det faktiskt är på det sättet snarare skulle bemötas med glädje och nyfikenhet, inte med negligerande!
Jag menar absolut inte att förminska din upplevelse, men det här är ju som sagt en klassisk respons. Oavsett om du talar med en kvinna i afghanistan, iran, usa, sverige så hävdar en majoritet att de inte känner sig begränsade eller förtryckta.är deras upplevelse sann? Ja för dem.
Vad vi upplever är färgat av inte bara våra föreställningar och vår kultur utan även en slags försvarsmekanik som gör att vi inte gärna ser våra egna begränsningar. (om det så handlar om könsroller eller kanske att man fick atryk som barn; "jag fick stryk men det gjorde mig bara gott!"
Är det bara det subjektiva upplevelsen som är sann?
Sen så MÅSTE man generalisera för att tydliggöra strukturer och mönster.
/ladydahmer
Tack Freja för ditt ärliga inlägg! Jag kollar in hos dig nu!
Jag tror det är svårt att i huvudak sätta sig in i andras situationer. Det är en konst. Det kanske är en känsla hos mig endast, men jag har aldrig upplevt mig som sämre värd för att jag är kvinna. Mina åsikter har lyssnats på och tagits på allvar. Men så är jag uppfostrad. Vi har alltid pratat, om allt i vår familj. Om känslor framför allt. Jag avr ingen stark person i skolan. Inte alls. Jag har blivit utsatt för mycket psykiskt påverkande saker. Men det har definierat mig. Stärkt mig i det jag tror på. Kvinnor är inga helgon. Det är dem som stått för merparten av mina psykiska besvär. Kanske därav mina tankar.
Jag vill att fler skall uppleva det jag upplevt då, det är därför jag utbildar mig till det jag gör!
Det finns en studie som gjordes på gymnasieelever där man gav flickor EXAKT samma utrymme som pojkarna. (dt mättes o h räknades exakt då)
Både flickorna och pojkarna upplevde att flickorna fick ungefär 80% av allt utrymme och pojkarna fann på knep för att ta över. (tex genom att bolla frågan över till nån annan av killarna) det slutade med att flickorna uppsökte läraren och bad denne sluta för stämningen blev obehaglig i klassen.
Jag har ingen länk nu men den ska finnas att googla fram.
/ladydahmer
Tack snälla Lady Dahmer för din respons :-) *glad*
Jag vet att det är en klassisk respons. Men samtidigt så hur vill du att jag som kvinna skall svara? Att jag är underkuvad och åsiktshämmad till färdel för männen? Det kan jag ju inte stå för, för det är jag inte.
Att vi generaliserar är inte problemet. Problemet är på vems bekostnad det görs. I detta fall görs det ju på bekostnad för de starka kvinnorna, som vågar stå upp för sina åsikter, som vågar höras. Vad är annars människor som du, Bambi, Apan, Anna KK, Nina, Aniah osv?
Synd att du är ovan (??) vid blogspot. Hade gärna sett att det stod Lady Dahmer innan ett inlägg! Funkar inte Namn/webbadress här nedanför?
Jag vägrar vara ett offer.
Jag är kvinna. Jag är smart och jag är förbannat snygg.
Aldrig någonsin har jag fått höra något olämpligt av en man.
Aldrig har jag upplevt att jag inte blivit hörd eller sedd av en man.
Aldrig har jag upplevt att jag inte får ta plats.
Jag tänker inte vänta på att någon ger mig utrymmet. Vill jag ha det så tar jag det.
Jag tänker inte känna mig nedslagen eller bli brydd över andras åsikter. Tycker de att jag är störig, högljud, jobbig eller vad de nu kan tänkas tycka är det inget som bekommer mig. Varför skulle jag bry mig?
De enda som någonsin har sagt eller visat att jag inte skulle vara lika mycket värd, inte lika bra och inte lika kompetent är kvinnor. Kvinnor som Lady Dahmer. Kvinnor som gärna vill vara offer och vill att andra kvinnor ska känna på samma sätt som dem. Vara en del av de stackars förtryckta kvinnorna. En i gemenskapen liksom.
Aldrig att jag skulle sälla mig till den skaran.
Jag håller på dig Malin.
Therese- Där satte du huvudet på spiken. Verkligen. Du sa det jag hade så svårt att få ord på.
Jag har aldrig känt mig som ett offer och om JAG upplevt allt detta så är det ju en känsla JAG vill sprida vidare. En känsla av att vara mänsklig. Ha ett sammanhang. Jag är INGET offer. De enda som sagt till mig att JAG är ett offer är... som du säger- andra kvinnor. "Såhär KÄNNER du för du är kvinna, så som jag" och ryter jag ifrån, så är jag "införlivad i patriarkatet" och "lever i min egna lilla föreställningsvärld". De kvinnor JAG känner är starka, vågar ifrågasätta normer och de gör sin röst hörd på många fler sätt än många män jag känner. Många bloggar jag läser är ju levand exempel på detta. Och min "IRL" värld är full av starka kvinnor.
Här kommer verkligen talesättet "Det är större skillnad inom könen än mellan dem" väl till pass. Jag är ta mig fasen mer lik många män i denna fråga, än många kvinnor. Och jag vill inte höra en gång till att jag är "införlivad i min egna föreställningsvärld". DET om något är negligerande. För visst ÄR det så, men det gör ju inte MIN känsla mindre värd!
Tack Therese för dina kloka ord!
”En grej som stör mig är för övrigt tjatandet om ordet offer. Jag är så trött på uttalande i stil med ‘jag är minsann inget offer!!!111!!!’, ‘var inget offer’ och ’sluta se kvinnor som offer’.
Att vara ett offer handlar om att bli utsatt för en orätt. Det handlar alltså inte om ens egen attityd utan om vad någon annan gör mot en. Även om man blir utsatt för något kan man ju också protestera mot detta (man kan också protestera i efterhand, tex även om man inte kunde/orkade protestera medan man blev mobbad kan man engagera sig mot mobbning i efterhand bara för att ta ett exempel). Att vara ett offer innebär alltså inte att man är en totalt viljelös trasdocka, som driver vind för våg helt utlämnad åt andra.
Ärligt talat, allt det här tjatet om att man inte ska vara ett offer, eller se sig som ett offer verkar i mina ögon bara tjäna en grupp: förövarna. För finns det inget offer finns ju heller ingen förövare.” - citat ForskarFeministen
---
och jag citerar mitt senaste inlägg:
Det känns som att väldigt många tror på myten om feministen som en manshatare. Att vi tror att allt är mannens fel. Men det är inte så. Inte går vi omkring och är arg på att män förstrycker oss. Däremot kan vi vara arga på mäns delaktighet och handlingar såsom våldtäkterna och det övriga våldet.
Men vad det handlar om är att man konstaterar att vi lever i ett partiarkalt samhälle (dvs där män är normen samt har all eller större delen av all makt) och att det finns strukturer som talar till mannens fördel och kvinnans nackdel. Det är ju samhällsstrukturen som är förstryckande, inte individer i sig oavsett kön. Det är inte så att vi tror på en sammansvärjning där män gått ihop för att medvetet sätta oss på plats.
Det är ju gamla inkörda tankemönster och stereotyper, förväntningar och föreställningar som påverkar hur vi agerar och bemöter varandra som i sin tur upprätthåller den här partiarkala samhällsstrukturen och däremed ojämställdheten. Och det här är ju något som vi alla tar del av, män OCH kvinnor.
Jag brukade ha en föreställning om att min röst hördes i alla lägen och att mina åsikter räknades. Gick i en klass som dominerades av tjejer vilket resulterade i att vi helt enkelt tog en massa plats och det var aldrig tal om att jag inte skulle kunna ha lika mycket att säga som någon annan.
Jag blev otroligt förvånad när jag gick ut skolan och hamnade i situationer där min röst plötsligt inte hördes. Jag kunde sitta på en rockklubb med min pojkvän när någon kom fram och frågade vilken grupp som spelades ur högtalarna. Jag svarade. De frågade min pojkvän på nytt. Jag svarade. De frågade igen... ja, de frågade till min pojkvän sa att det troligtvis var den gruppen jag sa att det var.
Stått i toalettkön när någon bestämt sig för att ta mig på tuttarna. När jag har sagt ifrån har jag blivit bemött av ett hånflin. När jag hämtat vakterna har de ryckt på axlarna.
Det här är bara två triviala exempel av många. Det här är situationer när jag inte har diskuterat för min sak eller argumenterat. Bemötandet i de situationerna kan ibland göra mig mörkrädd. Detta inte sagt att det inte finns stunder då jag absolut hörs. Hörs gör jag ofta! Men jag är trött på att bli förbisedd i vissa sammanhang. Sammanhang där det känns som att min åsikt inte hörs bara för att jag råkar vara en liten, blond tjej. Kanske är det en föreställning jag har... men jag vet faktiskt inte hur många gånger jag hört påståenden om att jag skulle vara lite, lite sämre och att mina åsikter är färgade bara för att jag har en fitta i skrevet. Och det är inte ok för mig.
GeishaQ- Tack för din kommentar och jag beklagar att du blvit bemött på detta sätt. Det är ju inget jag förringar på något sätt.
Men jag har inte, och för guds skull alla, sanna mina ord, blivit bemött på detta sätt. Alls. Det är min subjektiva, egna, känsla och den betyder jävligt mycket för _mig_. Ingen får komma och säga att "det är bara som du tror, lilla gumman" och klappa mig på huvudet som om jag vore ett offer- för att jag är kvinna.
Göttans! Det hoppas jag att du aldrig tillåter heller.
Skicka en kommentar
Vad kul att du valde att tycka till om något jag skrivit. Tänk dock på att hålla en god ton. Kommentarerna modereras alltid och personangrepp är aldrig tillåtet. Jag försöker att alltid svara alla kommentarer och det sker här i min egna blogg. Men lämna gärna din blogg/hemsideadress så kikar jag in hos dig också!