Min identitet sitter inte i mina bröst

Mamma hade bröstcancer. Det känns konstigt att skriva hade, men så är det. Hur länge den elaka tumören funnits i hennes bröst vet vi inte, men tack vare mammografi upptäcktes den tidigt. Hon opererades och cancern försvann. Den hade inte spridit sig.

Hon tog inte bort en tårtbit, vilket hennes läkare rekomenderade. En tårtbit av bröstet skulle otvivelaktigt resultera i fem veckors strålbehandling. Mamma funderade först på detta, men strålbehandlingen  skrämde henne. Bryta ned immunförsvaret totalt,  då skulle hon ju bli sjuk. Hon hade inte känt sig sjuk innan, trots sin cancer. Men nej. Sjukvården rekomenderade att hon oppererade bort en tårtbit. Hennes cancer var ju så "lindrig" och "upptäckt på ett tidigt stadie" men de visste ju inte om den spridit sig än, och så skulle det rädda hennes bröst. Så sa de väl inte uttryckligen, men undertonen verkade verkligen vara så. Som om en kvinnas identitet ligger i hennes bröst?! Sjukvården nämnde aldrig att det fanns ett annat alternativ till tårtbitsoperation, nämligen att ta bort hela bröstet. Detta fick mamma kännedom om via en vän, som haft en vän som opererat bort bröstet. Det krävdes ett samtal med denna vän för att mamma skulle bestämma sig. Ett samtal. Jag var med. Innan samtalet hade mamma bestämt sig för tårtbitsoperationen, och således acceptera fem veckors strålbehandling och minst lika lång sjukledighet. Nu belv det inte så. Mamma opererade bort bröstet, och hon är precis samma mamma som med två bröst! Bara en erfarenhet rikare. Operationen friskförklarade henne och hon har idag inte cancer och har inte heller ökad risk för cancer i det andra bröstet. Hon reflekterade aldrig nämnvärt över att det var ett bröst de opererade bort. Det hade inget "värde" för henne. Hon hade ju redan fött och ammat tre barn. Bröstets funktion var förbrukad. Men jag kan utan tvivel säga att jag hade gjort precis samma val. Jag hade opererat bort bröstet, trots att jag än inte har barn och trots att jag vill amma, men det är inte värt mitt liv. Kanske kommer mamma erbjudas att på något sätt rekonstruera bröstet, att bara ha ett bröst ser inte så enhetligt ut och att ha en protes (ilägg) är inte alltid så praktiskt. Så för bröstens enhetlighet är jag inte emot en rekonstruktion av bröst (dock har jag via mamma hört att en ny (?) metod är att dra en bit av ryggmuskeln fram och låta den bilda ett "bröst". Huruvida detta är enda sättet, eller vad andra rekonstruktionssätt är, vet jag inte), men jag är emot hela tron om att kvinnans identitet ligger i hennes bröst. När inte ens sjukvården nämner att total bröstreduktion är ett alternativ?! Hur har det blivit så?

Mamma hade säkerligen blivit friskförklarad ändå med tårtbitsoperation+ strålning, men varför utsätta sig för strålbehandling i onödan när det finns en enkel lösning som gör att strålbehandling kan undvikas. Hon hade inte blivit informerad om detta alterativ om det inte vore för hennes vän, så sprid detta. Det finns så många bröstcanerdrabbade där ute som inte är medvetna om att total bröstreduktion är ett alternativ. Det är lätt att som sjukdomsfri tänka "Ja, men det är ju självklart" men det är inte lika självklart när du sitter framför en läkare som gett dig en dödsdom. Bättre är åtminstone att alla gör egna medvetna val.

Kontentan av det hela är; min identitet sitter inte i mina bröst men också, sprid kunskapen om att bröstreduktion kan skona dig från mycket lindrande. Men alla som är lite medveten om vad bröstcancer är vet i och för sig att varje bröstcancerfall är en ny sjukdom. Alla är unika! Dessutom, gå på din mammografitid, likväl som du skall gå på din cellprovstagning. Det räddar liv.