Det är klart att jag har en dröm om att en vacker dag ha barn, och eftersom jag skriver till dig, mitt barn, så tror jag ju någon stans på att det kommer att ske. Men jag är rädd, livrädd. Inte för barn, inte för att bli förälder utan för att handlöst ge mig in i denna önskan. Handlöst ge mig in i något jag inte kan styra och utan att veta vad resultatet verkligen blir.
Jag har sett SVT´s serie Barn till varje pris? och Tv3´s Drömmen om ett barn. Där är det IVF:er hit, graviditetstest dit och en evinnerlig väntan. En väntan som gång efter annan grusas, för många, och som kostar- flera hundra tusen lade en del ut, på att själva bli gravida. 6-20 IVF försök med donerad (eller "egen") sperma, embryoimplantat och embryoadoption verkar inte ovanligt, även om 20 olika försök kanske är väl i överkant. Kan vi nu inte få barn på naturlig väg, så finns det inte en chans att jag ger mig in på en väntan lik denna, för att bli gravid. Så stor är inte graviditetsönskan. Önskan om ett barn är större. Adoption kommer (och finns, hos mig) bli ett tidigt alternativ om en egen graviditet inte kommer sig.
Jag tänker inte lägga ut hundratusentals kronor på drömmen om ett biologiskt barn. Pengarna kanske är ovessäntligt, men nej, jag lägger inte ned mitt liv, ger upp drömmen om ett hus, tar extrajobb eller lån- allt för att finansiera en egen graviditet som aldrig tar sig. Då lägger jag hellre ned den tiden, väntan och pengarna på en adoption där vi säkerligen kommer tilldelas ett barn (om vi nu skulle "klara" alla tester, vilket jag i dagsläget måste förutsäta- eftersom jag skriver till dig). I serierna har jag slagits av hur mycket barnlängtan, eller främst graviditetslängtan, definierar dem som par och som enskilda individer. Någon man vill att hans fru skall vara gravid, någon kvinna ser sig verkligen kunna bli gravid och bära ett barn. Nu handlar ju serierna om drömmen om ett barn, och vi ser självklart paren ur det perspektivet, men jag tycker mig ändå kunna se och höra hur mycket detta definierar deras liv. Jag vill inte ha det så. Jag vill inte må dåligt av att vistas med andras barn eller i gravida vänninors lag. Jag vill inte att min barnlängtan skall definiera mig, oss. Jag ser oss göra så mycket mer i livet än att allt skall kretsa runt barn. Men kanske har jag en naiv bild av att allt bara "sker" och dansen på molnen är fullbordad. Dock kommer jag få behålla den naiviteten till dess ett barn finns hos oss, tills du finns hos oss.
Du skall veta att hur du än kom till oss så är du så sanslöst efterlängtad!
torsdag 17 november 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul att du valde att tycka till om något jag skrivit. Tänk dock på att hålla en god ton. Kommentarerna modereras alltid och personangrepp är aldrig tillåtet. Jag försöker att alltid svara alla kommentarer och det sker här i min egna blogg. Men lämna gärna din blogg/hemsideadress så kikar jag in hos dig också!