Förändring måste börja hos dig själv

I dagens samhälle sitter vi gärna och skyller på det ena och det andra. Bubbelmoralen finns i varje andetag. Vi vill att folk skall köra förståndigt, samtidigt som vi själva gärna ligger i 140 på motorvägen och inte stannar vid övergångsställen. Vi vill att folk skall bete sig som folk på affären, samtidigt som vi själva rusar till den nyöppnade kassan med skrikande barn i högsta hugg. Gratis är gott, men det är inget fel på oss (om handikappersättning för döva). Vi vill att alla skall ha samma rättigheter och skyldigheter, samtidigt som vi sitter i personalrummet och åar oss över pojkarnas stökighet och flickornas tystlåtna varelse.

När skall folk inse att förändring enbart kan ske genom att du förändrar dig. Det handlar inte om att byta åsikt, eller att ge upp en övertygelse. Det handlar lite om att leva som en lär (fast visst skall vi har rätt att uttrycka åsikter utan att hela tiden leva efter dem, men grundprincipen är denna). Detta kan jag tycka saknas mycket i feministdebatten. Många är så inkörda på sitt spår, med sina förklaringar och analyser, att de inte kan se hur andra uppfattar samma sak. Därför kallar jag mig inte feminist. Jag vill inte ses som en kvinna med skyggslappar för ögonen- vilket många antifeminister fått för sig att feminism står för. Det föreligger alltså en definitionsagrumentation mellan å ena sidan feminister och å andra sidan antifeminister. De som fått "feminism" uppkört i sitt ansikte. Kolla gärna in Hannahs WTF?!- projekt. Jag vill använda Hannah som exempel. Hon diskuterade väldigt vilt om feminister och deras önskan om en jämställd värld. Hon hade starka åsikter om dem som inte tyckte om henne, som Pär Ström och Pelle Billing och många antifeminister där till. Tills en dag, tills ett inlägg, då det kom män (antar jag, efter deras namn), antifeminister, som faktiskt var villiga att diskutera saken med henne. Inte bara slänga ur sig någon antifeministisk propaganda och sedan lämna bloggen med dess "bistra feminister" efter sig. Diskussion uppstod, och ur diskussionen uppstod en förståelse mellan deltagarna. Hannah och Pelle har utvecklat en förståelse för respektive syn på feminism och det är precis vad som måste till.

Vi kan inte hålla på att motarbeta, eller att arbeta om varandra, hela tiden. Vi kommer ingenstans då. Utveckling kommer inte att ske. Utveckling kan endast ske om du är villig att se vad du kan göra bättre med dig själv, att förstå andra! Och detta kan enbart göras i diskussion med andra. Nätet duger fint, tycker jag, till dess en är modig nog att ta det ut i verkligheten. Det behöver inte handla om att samtala med någon "på riktigt" (som en deltagare i Hannahs diskussionsfält tyckte att jag skulle ;-) ), men det är fasligt trevligt när det sker- som när jag träffade Hannah på en snabblunch i Köpenhamn för ett tag sedan!

Bidra till samhälsutveckling genom att våga ifrågasätta dig själv, dina åsikter och vara villig att se bortom dem för att där söka massa ny kunskap!