Det jag saknar mest

Det jag saknar mest med att ha en sambo som är borta på jobb är att prata. Själva saken, att han är borta. Det går att hantera. Att vara ensam går bra och jag gillar det. Har alltid varit någon form av ensamvarg på fritiden. Det är egentligen stor kontrast till det yrke jag valt. Lärare är nog ett av de mest sociala yrkena som finns, men det är klart, då behövs kontraster och det får jag ju. Men jo, det jobbigaste är att inte få prata med honom när jag vill, om vad kag vill, i timmar. Det är i princip omöjligt. Internet finns inte. En crewmail finns och mail som heter duga kan jag skriva (han är dock inte lika bra på att svara), men hur kul är det egenligen?! Jag saknar hans röst. Mobilteckning finns såklart inte, och även om det skulle finans är det ju ganska dyrt från/till Afrika. När de är i Europa brukar jag ringa, men det kostar ändå. Nu kan de köpa telefonkort till satelittelefonen (eller vad det nu är för något), $25 för 30 min. Så nej, det hör inte till vanligheterna att han ringer. När han gör det så gör det min dag...